Har just bevittnat en film som hamnar på Topp 5 i min lista. Jag älskade varje minut av den, det var en total överraskning.
”A perfect day” utspelar sig i slutet av Balkankriget, 1995. Vattenbrunnar förgiftas av att döda djur kastas ner i dem. Men i slutet av kriget är döda djur slöseri på mat så man hittar istället en människa i en brunn. En grupp biståndsarbetare försöker få upp kroppen, men repet går av. Filmen handlar om kampen för att hitta rep i ett torftigt sönderbombat område. Även där rep hittas används de till något annat, som att hålla fast en ilsken hungrig hund, att hålla uppe en flagga som visar att kriget inte är slut. Eller rep som bara ligger i rullar, men som tillhör motståndssidan. Gruppen har ett komplicerat förflutet, de har sina inre konflikter, men så snart ett yttre hot tornar upp är de samlade. Mitt i all absurditet möter de byråkrati och banditer.
Skådespelarnas insatser är bland det bästa jag sett (framför allt Tim Robbins och Benicio del Toro), manuset och dialogerna är briljanta. Det går inte ett ögonblick utan att historien håller kvar greppet. Oväntade saker dyker upp, dilemman som måste lösas – det finns inte alltid någon bra lösning. Jag brukar vara känslig för om något känns krystat, om det blir icke trovärdiga hopp eller någon helt osannolik lösning uppenbarar sig, men här finns inte en enda scen som jag reagerar på. Hela filmen är ett klipp ur en fullständigt brutal, jordnära verklighet som jag vill se igen – och igen. Men bara på film.
Betyg: HHHHH+
Biopremiär, fredag 1 april.
