Ibland stöter jag på en bok av en
slump, som närmats förändrar livet. Eller åtminstone vidgar min
världsbild. ”Det mörka nätet – Nedslag i den digitala
underjorden” av Jamie Bartlett är en sådan. Ett lästips på
hyllan i Varbergs bibliotek. Det är sommar, varför inte testa något
helt oväntat?
Det visar sig att Jamie har fångat
aspekter av internet som jag bara vagt hört talas om. Han beskriver
företeelser som – hur vedervärdiga de än är – tycks fylla en
funktion. Framför allt skildrar han människorna bakom dessa
företeelser och varför programmerare sedan internets skapande har
ansträngt sig för att förbli anonyma. Delar av boken handlar om de
dolda sidor som bara kan hittas via den krypterade webläsaren Tor
och en alldeles lagom genomgång av historien bakom dem. De mest
populära websidorna – som kan heta h67ugho8yhgff941.onion –
och som regelbundet byter adress hittas genom indexsidor, exempelvis
Hidden wiki där olika teman med de senaste adresserna listas. Det
kan vara Wikileaks, bloggar, chatforum för hackers, postlåda för
visselblåsare, marknadsplats för otaliga droger (Silk road),
vadslagningsplats för när kända politiker ska dö (Assassination
market), barnpornografi… Har man nu något att dölja och inte
känner för att bli avlyssnad av NSA, men ändå inte vill ge sig in
i den bisarra underjorden kan man skaffa sig en epostadress på den
krypterade Mailpile istället för Gmail eller föra sina videosamtal
via Jitsi istället för Skype och känna sig säker. Två
mainstream-tjänster på det vanliga nätet.
Jamie förklarar också nättrollens
syfte. De är inte enbart ute efter att ”ha roligt” en stund utan
vill främst provocera just för att de tycker att internet ska vara
gränslöst. Eller med andra ord, fullständigt fritt. Ingen ska
hindras från att säga vad de vill. Begreppet ”troll” kommer
inte från fula väsen i sagans värld utan snarare från fisket. Det
engelska ordet ”trolling” som handlar om att scanna av internet
efter någon som fastnar på deras provokationer och sen pressa den
till sin yttersta gräns, vilka ju syftar till att visa att internet
ska vara gränslöst – fritt för alla åsikter, uttryck mm. Även
de mest vansinniga.
Som exempelvis pro-ana-sidor. Sidor som
stödjer och ibland även uppmuntrar till anorexi, självskador eller
självmord. Där användare snarare hejar på varandra. (Din mage
kurrar inte, den applåderar.) Men även här finner Jamie Bartlett
att sidorna fyller en viss funktion som den professionella vården
inte kan erbjuda. Deltagarna i chattgrupper förstår
varandra på ett sätt som de inte hittar någon annanstans. De
fördömer inte, de ser inte lidandet som problem eller misslyckande.
De ger plats för att uttrycka sig om saker som lindrar ensamhet och
smärta. Hur osunt det än är.
Men vart är vi då
på väg? Redan Hegel slog fast att om det finns en rörelse och så
finns det alltid en motrörelse, en tes och en antites. Å ena sidan
kommer gränsen mellan människa och maskin/teknologi att bli allt
mer luddig. Transhumanisterna ser till och med möjligheten till
evigt liv när deras hjärna kan laddas upp på nätet. (Som
datafiler skulle vi avsevärt reducera vårt koldioxidavtryck.) Med
en exakt kopia av hjärnan skulle upplevelsen bli densamma som vi har
idag, men möjligheterna blir oändliga på internet. Å andra sidan
finns anti-teknologiterroristerna. De som befarar att vi tappar
kontrollen, de som bombar forskningscentrum och som ibland inte drar
sig för att använda våld mot vetenskapsmäns som bidrar till
utvecklingen. De vill överge tekniken och återförvilda människan.
Åtminstone ha det som färdriktning.
Jag tänker på en
artikel jag nyligen skrev, om utmaningarna som forskningen om
automatiserade/självkörande bilar står inför. De är nära. Inom
några år kommer vi att få se allt fler effekter av detta. Men
utöver problemen kring själva bilkörningen som de måste lösa, så
måste de också ta hänsyn till att det kan finnas människor som är
beredda att gå långt för att sabotera det.
Läs och
fascineras. Gå ut och upptäck ditt internet.
Betyg: HHHH
