2007 gjorde dokumentärfilmaren Maud Nycander en film om Marta som hade gått in i katolska Karmelitorden i Grumslöv som 19-åring. De sägs ha de strängaste levnadsreglerna. Nu har Maud gjort en uppföljning om vad som har hänt den västgötska familjen där Marta växte upp. Marta har varit nunna i 25 år. Filmen är ett hopkok av klipp från olika tidsperioder mellan tillbakablickar och nutid. Marta har åtta syskon i den gamla familjen och vi får även följa deras vägval i livet samt hennes åldrande föräldrar som har välsignats med trettioåtta barnbarn, fler än de kan räkna. Men Marta valde att offra allt det där; barn, kärleksrelationer, familjeliv, yrkesliv, för att gå in i ett kloster resten av sitt liv. Den som gör det förbinder sig att aldrig lämna klostret igen. De har också sin egen gravplats.
Även om föräldrarna är djupt troende katoliker så upplevde de Martas beslut till en början som att de förlorade henne. Hon skulle aldrig mer komma hem till dem. För en del syskon är Martas val helt obegripligt, andra ser henne som en förebild och de vacklar, men har bestämt sig för att inte ta det steget. Martas pappa säger det i klartext. Det är svårt att förstå ett offer i vår tid, men religion går inte att förstå utan offer. Martas mamma fyller i, även om hon är osäker på riktigheten i påståendet. Det är när man offrar sig för någon annan som man blir lycklig. Marta har offrat allt för sin relation till Gud.
Livet i klostret är totalt inramat. De lämnar aldrig byggnaden förutom vid behov av läkarvård. När Martas familj kommer på besök så sitter hon bakom ett galler. Vardagen består av förböner under särskilda tider och fullständig inriktning på det inre livet. Att lyssna inåt i stället för utåt. Det finns inga tidningar, ingen radio eller television, men de får ändå viss information om vad som händer i omvärlden utifrån de önskemål om förböner som lämnas in av besökare. Sen säger Marta det som sätter sig i bröstet. Hon tycker att tiden har gått fort.
Att titta på filmen kräver ett visst tålamod. Det går långsamt, det är pratigt och det är abstrakta tankegångar. Här finns ingen lyteskomik som i dokumentärerna om Hästmannen eller Kokvinnorna eller liknade skildringar av diverse original utan berättelsen drivs framåt av kontrasten mellan syskonen och försöken till förståelse. Den ger tillfälle att stanna upp och tänka på just vad vi vore beredda att offra för det vi tror på. Att stänga ute den turbulenta värld vi alla tumlar runt i för ett liv i tystnad? Sen inser jag att det kan finnas en särskild tjusning i att ha fattat ett beslut som gäller oavsett vad och att sedan slippa alla dessa oändliga splittrade intryck och valalternativ vi möter i varje stund, som skapar så mycket oro, ångest och villrådighet. Om tron på Guds existens är så verklig så räcker det. Man skulle kunna ha det värre.
Regi, manus, produktion: Maud Nycander
Distributör: TriArtFilm
Betyg: HHH
