Hans Karlsson blogg

Många blev upprörda när tidigare statsminister Göran Persson 2004 lämnade ordförandeposten i arbetarpartiet Socialdemokraterna och flyttade in i en sörmländsk herrgård och blev godsägare. Därpå följde en utdragen grannfejd som nådde förlikning efter tio år. Regissören Ulf Malmros nya film Grannfejden är baserad på den historien där Kjell Bergqvist gör ett ganska lågmält porträtt av Göran Persson som visserligen snattar smågodis i affären, men i övrigt känner sig bortglömd och olycklig. Livet på landet och som styrelseproffs blev inte som han hade tänkt sig. Ia Langhammer spelar däremot en vidrig fd statsministerfru, oklart hur mycket av Anitra Steen som finns i henne. Referenserna till verkligheten är dock många, som att paret försöker muta kommunledningen att tvångsomhänderta den egensinnige grannen mot att de ser till att ett Systembolag kommer till byn. Anitra var ju VD för Systembolaget.

Grannen Flodman spelas av Robert Gustafsson (ett par månader efter sin insats i Regnmannen). Om man bortser från ett ganska styltigt manus så är filmen rolig och har potential att bli en klassiker, likt Den bästa sommaren. Gustafsson gestaltar sin roll som byfåne lika sårbart och harmlöst som Roland Järverup. Flera drag förenar dem, inte bara värmländskan och självutplåningen. Människor i Flodmans omgivning driver med honom och är genuint elaka på ett sätt som, trots filmens komiska ambition, sätter sig som en klump i halsen.

Även Tuva Novotny har medverkat i tidigare filmer av Malmros. Här säger hon repliken som säkert kommer att sätta sig. ”Influencer är inget yrke, det är en diagnos.” Kanske är den värmländska miljön lite klyschig liksom den kända Instagramprofilen från Stockholm som återvänder hem, men här är ändå en härlig svensk film som med stor sannolikhet kommer att spelas länge på såväl bio som senare i televisionen.

Betyg: HHH

Distributör: Nordisk film

Expressens kriminalkrönikör Fredrik Sjöshult är en bra berättare med ett rikt och behagligt språk. Här har han hittat det som sannolikt varje journalist drömmer om, en medryckande historia som bara växer och växer till att omfamna en hel bok. Det blir snart ett självspelande piano där man som sakkunnig blir den som får tips om liknande händelser. Advokatrötan handlar om den ohederlighet som har trängt in i kåren, som försvårar för rättsväsendet och underlättar för misstänkta att komma undan sina brott.

Rättssäkerheten är ett grundfundament i en demokrati. Där ingår rätten till ett bra försvar och att få prata enskilt med sin advokat utan att någon utomstående lyssnar. Den rätten utgör ett stort ansvar för advokaten att hålla på reglerna, att inte missbruka möjligheten som förtroendet öppnar för. Den som är häktad med restriktioner ska inte kunna kommunicera med omvärlden för att påverka eller ”justera” målet, som de säger. Men gång på gång avslöjas advokater som förmedlar information, brev eller telefonsamtal mellan häktade och deras medlöpare. Ibland uppstår stor humor när Sjöshult refererar till uppdagade meddelanden, från gängens infantila slang till myndigheters ordförråd.

Advokaterna tar en avsevärd risk när de bryter mot restriktionskravet, de riskerar inte bara att förlora uppdrag, att åtalas och att bli uteslutna ur Advokatsamfundet och därmed inte längre kunna verka som advokat. De riskerar också att grovt kriminella inte kan dömas utan kan fortsätta att begå nya brott. Ett långt läsvärt avsnitt i boken handlar om turerna runt den tolvårige Adrianas mördare. Man undrar varför det ändå är så vanligt. Kanske för att det är så lätt. Samtalet mellan advokaten och dess klienter sker enskilt, advokaten kontrolleras inte på vägen in eller ut från anstalten och det blir enkelt att få med sig en lapp eller bara känslig information till en anhörig eller kompanjon.

Ett annat avsnitt handlar om advokaterna Kungen och Prinsen som satte i system att kringgå de regler som ska skydda vårt samhälle från korruption. De brottsmisstänkta bytte sina tilldelade advokater till den ökända byrån eller begärde särskilt att få just dem då deras extratjänster blev en konkurrensfördel. De dömdes senare till långa fängelsestraff. Det är skrämmande. Många gånger avslöjas det som sker av en ren slump. I andra fall kan det pågå länge trots att misstankar finns för att frågan är så känslig.

Som alltid är majoriteten av Sveriges advokater förstås professionella och skötsamma och de skyr sina mindre nogräknade kollegor, men det är en hård bransch och med ”rätt” attityd kan så kallade ”gängadvokater” dra hem stora mål som genererar bra ersättning från staten. Som sades under ett boksamtal med Sjöshult på förra årets Bokmässa i Göteborg, det är inte åklagaren eller domaren som kör de dyra sportbilarna. Inte poliserna heller. Boken rekommenderas starkt för insikt om hur lätt rötan drabbar ett samhälle.

Betyg: HHHH

Förlag: Bokförlaget Forum