Kultur och kulturarbete genomsyrar allt samhällsliv. Jag vågar hävda att alla bär med sig en bok, en låt eller musikstil, film eller ett scenframträdande som har påverkat oss på djupet. I samband med att Tidöregeringen hösten 2023 lade fram sin budget med minskade anslag till studieförbunden sa dåvarande utbildningsminister Mats Persson (L) att pengarna skulle styras om till utbildningar som leder till riktiga jobb. Uttalandet retade upp en hel bransch. Många av de svenska framgångssagorna inleddes en gång i en sunkig replokal eller filmstudio på ett studieförbund. Unga människor som inte skulle ha haft en chans att skaffa sig ett eget instrument, egen filmutrustning, förkunskaper eller som har noll uppmuntran hemifrån hittar ofta ett meningsfullt sammanhang hos studieförbunden. I vissa fall kan verksamheterna rädda liv och hälsa hos personer som annars mår dåligt eller som blir hemmasittare.
Med tanke på att regeringen har som högsta ambition att förhindra ungas rekrytering till gäng och att minska psykisk ohälsa så framstår prioriteringen som vansinnig när studieförbund tvingas lägga ner verksamhet på grund av mindre pengar. Finns det något viktigare att satsa resurser på än att erbjuda meningsfull fritid för unga personer? Att hålla dem borta från gatan, att låta dem bygga goda relationer. I filmen medverkar både unga okända talanger och mer etablerade artister och filmmakare som inte förstår regeringens resonemang överhuvudtaget. Skulle deras yrke och deras skattepengar inte vara riktiga jobb?
Så var kommer denna huvudlösa idé från? Den som främst får representera regeringens inställning är Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson som mestadels ställs mot miljöpartiets Amanda Lind. Som vanligt visar det sig att saken inte är så svartvit som det först verkar. Det muslimska studieförbundet Ibn Rushd visade sig ha kopplingar till islamism och Muslimska brödraskapet, de drev bristande demokratiarbete och spred värderingar som stred mot svensk jämställdhet. Efter flera granskningar och krav på återbetalning av bidrag lades förbundet ner 2024. 2020 upptäcktes omfattande systematiskt fusk med statsbidrag inom flera studieförbund i Järvaområdet i Stockholm. En hel del verksamhet var fusk eller påhittad vilket ledde till krav på återbetalning och hårdare kontroller.
Enligt Fahlin var det dock inte studieförbunden som hade lurat staten utan föreningsverksamheter som hade lurat studieförbunden. Vem kan invända mot att det är allvarligt? I Riksrevisionens granskning av statsbidragen 2022 visade det sig att 44 procent av de undersökta arrangemangen saknar tillräckligt underlag för att motivera utbetalningarna. Detta spinner så klart regeringens företrädare på liksom att en del verksamhet är minst sagt ”flummig”. Fahlin exemplifierar det med en rollspelsförening, men gör sedan poängen att det är oerhört meningsfullt i många ungdomars liv. De får en plats att vara på och möjlighet att umgås med likasinnade i stället för att fastna hemma i ensamhet. Till syvende och sist är det där vi hamnar. All folkbildning inte måste leda till arbetsmarknaden för att vara lönsam. Snarare finns det inget mer lönsamt än att få livslust och gemenskap i vårt samhälle. Att komma åt kriminella bidragsfuskare måste vara möjligt utan att sabotera de välgörande sammanhang som stimulerar människors önskan om att få uttrycka sig. Som historieprofessorn Dick Harrison säger, människor vill hellre utbilda sig än att ligga på mattan och dricka pilsner. Eller som filmregissören Josef Fares säger om att skära ner på kulturen. Vem vill leva i ett tråkigare samhälle? Så vart gick pengarna som togs från studieförbunden? Jo, bland annat till att utbilda batteritekniker som skulle jobba på Northvolt.
Årets bokmässa i Göteborg i september har folkbildning som tema. Jag är övertygad om att filmen Inte ett riktigt jobb kommer att få stort utrymme där även om den är något tendentiös.
Betyg: HHH
Distributör: Cinecct Sweden AB
