Det kallas världens äldsta yrke.
Prostitutionen. En till synes ganska enkel sak att ta ställning
till, men som kan göras väldigt komplicerad. Alldeles självklart
är något fel om någon kan köpa sig tillträde till en annan
människas kropp. De kvinnor som skildras i Simon Häggströms bok är
alla fångade på olika sätt. Fångade av heroinet. Fångade av
fattigdom och människosmugglare. Fångade av skönhetsideal som, om
de inte är medfödda så kan de rättas till med pengar och hur får
en ung kvinna snabba pengar… Det brukar vara så, att när man
närmar sig ett okänt område så öppnar sig en långt utvecklad
värld med eget språk och sina egna förgivettaganden. I den här
världen verkar bara fantasin sätta gränser för vilka varianter
som efterfrågas och erbjuds. Men det handlar fortfarande om ett
utbyte på vårt mest privata område, på ojämlika villkor och går
det att tänka sig något mer motbjudande och riskabelt än att
erbjuda sig själv till en främling man egentligen inte vill
vara med? Vad gör det med den egna självbilden? Det må vara ett
fördomsfullt tyckande, men till synes ändå ganska enkelt? Det komplicerade
uppstår i och med att dagens sexköpslag skapar brottslingar utan
brottsoffer. Hur skulle saken förändras om den prostituerade kunde
begära skadestånd som ett brottsoffer?
Genom Simon Häggströms
lättillgängliga språk kommer läsaren in under huden på dessa
kvinnor. Men också på olika typer av männen. Han skriver i korta
mer eller mindre självständiga berättelser där protagonistens
perspektiv ibland skiftar, scener tagna ur det dagliga arbetet där
hans grupp rör sig i den här mörka miljön. Det är svårt att
veta om han har gjort ett särskilt urval eller om varje ingripande
hans grupp gör verkligen är så unikt. Oavsett så blir det rysligt
obehagligt när Simon osminkat visar upp det råa språket och de
gränslösa önskemålen som efterfrågas och på vilket sätt
kvinnorna möter upp dem.
När man har läst något riktigt bra
känns det som att man själv har varit med, i det här fallet sker
det på både gott och ont.
Betyg: HHH+