ANORA är i stora stycken en vacker och överraskande film mitt i sunkig tragik. Under smeknamnet Ani glider en ung sexarbetare och strippdansös runt på en stökig klubb på Manhattan, hon närmar sig män med ett leende och presenterar sig. Hon kan sitt uppdrag och radar upp männen som hallon på ett grässtrå. Eftersom hon motvilligt kan ryska blir hon utvalt att charma en ung man, Ivan, som visar sig vara son till en snuskigt rik rysk oligark. Ivan lever i ett fullständigt dekadent överflöd med ett varierande intag av droger, festande och obegränsat strösslande av pengar. Samspelet mellan dem är väl synkat, men efter hand gror ett ogillande gentemot den ohanterlige oligarksonen. Det är inte riktigt lika romantiskt som i den klassiska Pretty woman när Ivan frågar om Ani vill vara exklusiv med honom en vecka. Ani slår till med ett för henne fantasibelopp, 15 000 dollar. Ivan tar budet direkt och medger att han lätt hade gått med på det dubbla. När veckan närmar sig sitt slut friar han till henne. Ani anar ett liv i lyx och blir sprudlande lycklig.
Det är nu Ivans föräldrar i Ryssland blir varse om hans bravader i USA, i väntan på att de själva ska hinna fram så skickar de Ivans auktoritära gudfar och ett par ”gorillor” för att styra upp situationen. Här förväntar sig nog publiken att det ska bli våldsamt och kallhamrat, men inte ett skott faller. Inga hot uttalas. Tvärtom visar sig de två lakejerna vara rätt hyggliga och stå på Anis sida. Det är Ivan som är boven som har skapat kaos genom sitt totala oansvariga beteende, det är inte första gången. Hans underlydande får än en gång städa upp efter honom. Här utvecklar sig filmen närmast till ett kammarspel där gruppen med gudfar, lakejer och Ani kliver in och ut genom dörrar och barer och bilar på jakt efter en försvunnen och utslagen Ivan.
Ani har tyvärr svårt att tro på det hon hör. Hon är vass i talet och orädd, hon verkar skärpt, men blir tyvärr något tjatig när hon försöker nå fram till en helt oemottaglig Ivan, som man helst vill knyckla ihop som ett papper. Sagan hon trodde på var bara en lek för honom. Trots sina dryga två timmar är filmen underhållande och klart sevärd. Slutet lämnar en bitter smak i munnen när Ani gör det hon kan för att visa tacksamt över en vänlig gest, men mitt i akten bryter hon genom gränsen mellan det professionella och det personligt känslomässiga. Jag hoppas att det gör att hon aldrig kan återvända till den värld hon kom från.
Betyg: HHH+
