Boken är den fjärde och avslutande delen i den danske journalisten Carsten Jensens serie av debattböcker. Den här gången tar han sig an krigets alla olika aspekter, terrorister, ensamvargar och andra förödande fenomen i historien och samtiden. Jensen har besökt otaliga dramatiska platser för terrordåd, massmord, folkmord, krigshärjade länder. Han resonerar kring de ovinnbara krigen som västvärlden har fört i Irak och Afghanistan där Danmark, som Nato-land, har medverkat. Jensen menar att även med de bästa avsikter så lämnas ett torn av dödskallar kvar på platserna. Torn som han har beskådat i Kambodja efter Röda khmererna och i Mexico efter aztekernas barbari.
Som skrivande människa har jag själv funderat över att det vore intressant att starta en tankegång och se hur långt den leder. Men då skulle jag önska mig Carsten Jensens erfarenhet och bildning. Jensens resonerande tar honom genom en mängd klassisk och nutida litteratur, in på ondskans och den fria viljans område och landar så småningom i att våldet har en stor framtid. Han når fram till farhågan om ett framtida överlevnadskrig. Inte ett krig som drivs av ideologier eller i strävan efter en bättre värld, inget erövringskrig eller ens försvarskrig utan ett överlevnadskrig om resurser där västvärlden inte kommer att ge upp sina privilegier.
Lustigt nog ser Jensen ändå hoppet tändas i Greta Thunberg och hennes gelikar. På vilket sätt? Det får läsaren ta reda på. Vi mäktar med förtvivlan på grund av det hopp som vi bär med oss.
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Betyg: HHH
