Har du välsignats med en hund? Längtar du efter eller planerar du att skaffa en hund? Känner du till att det finns ett levande väsen i sinnevärlden som kallas ”hund”? Oavsett vilket bör du ta till dig vad Clive Wynne beskriver i boken ”Hundens kärlek”. Boken bekräftar vad de flesta hundälskare (märk väl; inte självklart de flesta hundägare) alltid har vetat, att hunden älskar dig.
Clive Wynne är professor i psykologi i USA och har specialiserat sig på relationen mellan människa och hund. Under sin yrkeskarriär har han försökt stå emot sin spontana kärlek till hundar och istället rent analytiskt funderat över vad som gör hundar speciella. Att de exempelvis kan tolka människors pekande finger mot saker, är de inte ensamma om. (En så enkel sak kräver de facto ett avancerat tänkande.) Det finns otaliga teorier om hundar, hur de ska behandlas och vad de behöver. Få saker kan röra upp lika starka känslor som att diskutera hund med experter på olika nivåer. Djurmänniskor är känslomänniskor och eftersom vi vet så lite så ger det stort utrymme för egna tolkningar.
Clive Wynne sticker ut hakan och säger sig ha nått fram till pudelns kärna, men vägen dit är lite för pratig och omständlig. Boken hade kunnat stramas upp en aning. Experimenten han gör med sina kollegor för att fastställa sin bestämda slutsats kan te sig banala – som att sätta en skål med mat och sätta ägaren (eller en främling) någon meter därifrån och sen se vad hunden väljer att gå till först. Men det handlar om vetenskap och för att kunna säga något med viss vetenskaplig sannolikhet måste experimenten kunna upprepas och uppnå samma resultat. Det måste alltså finnas så få störande faktorer som möjligt.
En gammal vanlig tankegång är att hundar härstammar från vargar och att de därför både mår och fungerar bäst utifrån hur man har antagit att en flock med vargar agerar, med rangordning och en dominant ledare. Om ledaren, alltså ägaren, är svag kommer hunden att försöka ta ledarrollen, så det gäller att få hunden att veta sin plats. Detta beteende avfärdar Wynne starkt. Hunden är snarare genuint känslomässigt knuten till sin ägare, mån om att få vara tillsammans och att samarbeta. Det handlar inte om att hunden är bakslug och lismar för att ägaren råkar kontrollera mattillgången utan det handlar om ett äkta intresse för att få vara i ägarens närhet. Det sitter i hundens gener, vilket i det avseendet skiljer sig från vargens som inte alls är så intresserade av människor, inte ens de som har vuxit upp med människor sedan de var valpar. För övrigt har vargar i vilda flockar inte heller den kamp om intern rangordning som vi tidigare har antagit.
Hundens kärlek förtjänar att bemötas och återgäldas med ett kompanjonskap, det handlar mer om att vägleda än att leda. Vi har inte hundar i första hand för att vi har nytta av dem utan relationen mellan oss och våra hundar är, för den filosofiskt skolade, ett axiom. Detta skulle möjligen kunnat framställas något tydligare i Clive Wynnes bok, och lite mindre ”fluffigt”.
Betyg: HHH
Natur&Kultur
