Ann Törnkvist: Följ fucking order –
Förlag: Mondail

Ann Törnkvist skriver lågmält, nästan minimalistiskt om hur Södertäljemaffian märktes av i det lokala samhället. Språket glider smidigt över sidorna. Ibland blixtrar hon till med en formulering som kan få mig att skratta rakt ut – och då är jag en väldigt svårflirtad läsare. Hon börjar exempelvis brevväxla med gängledaren och han svarar i sina brev med ”anarkistiska versaler”, alltså han varierar mellan stora och små bokstäver lite hur som helst utan regelmässighet. Som om det vore medvetet. Hon har
skrivit boken vid sidan av sitt arbete på Sveriges radio under flera år. Hon plockar upp något här och något annat där, pratar med poliser som utrett, med offer som nu tvingas leva mer eller mindre gömda efter att ha vittnat i rättegången,, familjemedlemmar, utan att ta till särskilt stora ord.

Historien kretsar kring de mördade bröderna Moussa och förmodligen de dyraste rättegångarna i Sveriges historia. Tingsrätten fick dessutom tas om på grund av en jävsituation. Totalt dömdes sjutton personer för olika brott. Ann nämner dock inte så mycket om vad som faktiskt sägs under rättegångarna utan fångar snarare detaljer om hur gängledaren eller andra personer rör sig och agerar. Hennes berättelse visar också hur den här ljusskygga verksamheten försörjs utifrån pengar som lånas av bekanta eller andra privata långivare, och som plötsligt kan växa till enorma skulder när
”Nätverket” blir involverat. Det var också detta som blev ”Nätverkets” fall, när många började ställa upp som vittnen i rättegångarna. Låntagarna  kunde acceptera en viss ränta eller avgift, men de summor som blev aktuella när ”Nätverket” blev inblandat kunde ingen anse rimliga. Någon måste sätta stopp för det här. När det dessutom blev konkurrens mellan olika indrivare, vilket enligt åtalet ledde till morden, då hade våldet gått för långt.

Men sen blir det obehagligt också för Ann. Alla journalister drömmer om det stora fallet, att kunna berätta hela historien. Men plötsligt upplever Ann ett reellt hot som får det första bokförlaget att backa ur. Hon tas ur sin vardag av sin arbetsgivare, Sveriges radio och hon göms av polisen ett tag.

Ann har strukit över ett stycke på sidan 148 som (antagligen) handlar om gängledarens familj. Det är upprörande av flera skäl. Dels att det blir så farligt att ha kontakt med den här typen av intervjuobjekt. Dels kan det
strukna antagligen skapa spekulationer och rykten som kan vara värre än verkligheten. Ann menar att hon hela tiden har varit ”rak” mot gängledaren, men han har uppenbarligen inte förstått att deras kontakter skulle leda till en bok. Han uttrycker hotet så klart att Kriminalvården reagerar direkt. Ann har sagt att hon var beredd att prata med gängledaren om stycket, kanske rent av stryka det helt om han upplevde det som så kränkande eftersom historien tydligen varken står eller faller med det. Men eftersom han enligt Kriminalvårdens anmälan gick ut med ett dödshot mot Ann som ledde till att hennes liv och bokplaner vändes upp och ner, så bestämde hon sig för att behålla stycket i boken, men att stryka över det med svarta streck. Delvis för att demonstrera att han fortfarande har makt ute i samhället, även inifrån bunkern.

Betyg: HHHH