Det är en otäck bild som journalisten Johanna Bäckström Lerneby målar upp i sin nya reportagebok ”Familjen”. Under fjorton år har hon till och från följt ett ökänt släktnätverk som enligt polisen och socialtjänsten i Angered utanför Göteborg har ett betydande inflytande över lokalsamhället. Hennes granskning har nyligen resulterat i en bok som är en utveckling och fördjupning av reportaget som publicerades i Aftonbladet 2017. Händelser som har flimrat förbi i notisform eller som lösryckta, diffust skildrade artiklar i olika tidningar, placeras här i ett större sammanhang. Förutom att hon redogör för den omfattande brottslighet som personer i släktnätverket har åtalats för och förknippats med, så förklarar Johanna varför så kallad klanmentalitet blir problematiskt i ett land som Sverige.
Klankultur och kriminalitet är inte samma sak. Gemenskapen med sin familj och att man hjälps åt är inget fel i sig, men när det sammanfaller med kriminalitet så blir det allvarligt eftersom lojaliteten till de familjemedlemmarna som begår brott är starkare än lojaliteten till lagen i det omgivande samhället.
En effekt av detta, som Johanna Bäckström Lerneby tar upp i boken är den tystnadskultur som leder till att vissa brott och allvarliga konflikter aldrig når de rättsvårdande myndigheterna. Parterna gör upp i parallella förhandlingar istället för att vända sig till försäkringsbolag eller till polis och domstol. Genom medling förmås ena parten betala en kompensation till den andra för att undvika blodshämnd, som de säger. Många som inte är kriminella eller alls har med saken att göra blir inblandade för att exempelvis bidra till att lösa en uppkommen skuld. Det är långt ifrån rättssäkert och ofta vill de inte eller vågar inte tala med polisen. Det blir den starkes rätt. Mycket av det hedersrelaterade våldet, tvångsäktenskapen och den radikalisering som har diskuterats i Sverige de senaste åren kan även härledas till slutna klanstrukturer.
Svensk lagstiftning bygger på relationen till individen med opartiska domstolar och myndigheter och då blir det ett problem när det kommer hit gruppbaserade människor, där lojaliteten till familjen alltid går först. Därför måste kulturen bekämpas, menar Johanna Bäckström Lerneby. I Tyskland har inrikesministern uppmanat myndigheter att vara vaksamma så de inte får in klanstrukturer i sin verksamhet som kan leda till särbehandling av de egna medlemmarna. Särskilt inom polisen och socialtjänsten.
Sommaren 2008 bildade regeringen en bred samverkan mellan tolv olika myndigheter för att motverka den organiserade brottsligheten genom att dela information mellan varandra. I boken skildrar Johanna när det operativa rådet i den samverkan insåg att släktnätverket i Angered hade fått en så starkt negativ påverkan på området att de beslutade om en särskilt insats mot dem. På lokal nivå deltar socialtjänsten och får till sig uppgifter som gör att de kan agera utifrån sin horisont, exempelvis genom att dra in felaktigt utbetalda bidrag eller i förlängningen omhänderta barn som växer upp i en skadlig miljö.
– Myndigheterna måste göra något. Vanligt folk som bor i Angered kan inte ha det på det sättet att de tvingas förhålla sig till den här familjen. De kan inte lämnas i sticket. Jag tror på den här modellen med myndighetssamverkan, man är på precis rätt väg, säger Johanna. Familjen säger till mig att de är jättestörda och att det är orättvist. De tycker att myndigheterna är på dem från alla håll och är ute efter dem bara på grund av deras namn, vilket stämmer. Det kan man ha åsikter om, men jag vet även att myndigheterna tycker att det här är väldigt värdefullt. Det är så man måste arbeta för att komma åt de parallella samhällena som finns i olika förorter.
Johanna Bäckström Lerneby har tilldelats Stora journalistpriset 2015 i kategorin ”Årets berättare”. Den här boken förtjänar ett nytt pris. Språket är rappt, lättläst och går rakt på sak. Det blir ett gott flyt. Trots det obehagliga ämnet blir det stundom ganska dråpligt, men när pärmarna slås ihop önskar jag att det jag precis har läst var en riktigt ruskig roman och att allt inte var alldeles sant.
Mondial förlag
Betyg: HHHH+
