Under ett inslag på årets digitala Bokmässa tidigare i höstas samlades partiledarna för att prata om vilka böcker de läser av lust och av plikt. När det var Jimmie Åkessons tur visade han upp boken Gangstervåld av polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm. Om detta var positivt eller negativt för spridningen av Kärrholms analysarbete må vara osagt, men det är befriande att någon vågar sticka ut hakan.
Det finns tendenser att vilja tona ner det häpnadsväckande grova våld som sker i Sverige sedan ett antal år tillbaka. Dels relativiseras våldet genom att hänvisa till att antalet mord är lägre än trettio, fyrtio år tillbaka. Dels genom att göra gärningsmännen till offer för en ekonomiskt ojämlik värld. Kärrholm vill tvärtom påtala att det är skillnad på de fyllemord som skedde på 80- och 90-talet och det öppna gangstervåld med skjutningar och sprängningar som pågår i dag. Han värjer sig också mot förenklade förklaringar om ekonomisk utsatthet som orsak till brottsligheten. Det är betydligt mer komplicerat än så. Det finns en korrelation mellan gängvåld och ekonomiskt utsatta villkor, men det ena orsakar inte det andra, menar han. Oavsett Sveriges ekonomiska välstånd och den trots allt jämlika resursfördelningen så skiljer vi ut oss när det gäller gängbrottslighet. Och det är många fattiga människor som lever under dessa förhållanden utan att begå brott. Snarare menar Kärrholm att det är samma individegenskaper som både leder till att man hamnar i ekonomisk utsatthet och brottslighet. Så vilka är det som driver detta narrativ om kopplingen mellan ekonomisk utsatt och brott? Jo, den rörelse som generellt vill se mer socialpolitik i samhället, konstaterar Kärrholm som redan i inledningen varnar för att hans egen bok är en stridsskrift.
Den är väl underbyggd, full av fotnoter och forskning. Kärrholm glider lätt mellan vetenskapliga studier och argumentation och går ibland till ren predikan. Inte nödvändigtvis något fel i det, men som läsare bör man vara vaksam. Ibland blir tonen riktigt Trumpsk. Hans poäng: för de allra mest brottsaktiva gängmedlemmarna finns det ingen social åtgärd som hjälper. De återfaller gång på gång på gång och lämnar nya brottsoffer efter sig. Han hänvisar till omfattande forskning. Det enda som har effekt är att den enskilde individen sitter inlåst. Samhällspreventionen måste väga betydligt tyngre vid bedömning av påföljder. Det måste vara ett straff som ger brottsoffret upprättelse och som skyddar samhället mot fortsatt brottslighet.
Boken är lätt att hänga med i och den tvingar läsaren att ta ställning. Han belyser brottsligheten ur flera olika aspekter och blir rätt övertygande. Det är en högst aktuell bok som absolut bör läsas av plikt. Den som håller med kommer att nicka medkännande, den som inte håller med får chansen att vässa sina egna argument.
Förlag: Fri Tanke
Betyg: HH
