Jag missade att läsa ”Ålevangeliet” när den kom, en riktig blunder som jag ämnar åtgärda inom kort. Nu när Patrik Svenssons nya bok kommit tänkte jag inte göra om samma misstag. Därför kan jag inte göra någon jämförelse, bara konstatera att med havet som fond skriver Patrik Svensson filosofiskt och kunnigt om människans entusiastiska nyfikenhet att upptäcka sin värld. Han lanserar en teori om vem som faktiskt var den första människan att segla hela vägen runt jorden och hur de kunde hitta när det bara var hav åt alla håll. Han skildrar de strapatser som drabbade dem som siktade mot horisonten utan att ha en aning om vad som fanns där, om den skoningslösa jakten på havets varelser och han gestaltar hur vår nyfikenhet kommer till uttryck. Innan ekolodet uppfanns på 1930-talet bestod vår kunskap om havets djup av femtontusen utspridda punkter på de stora oceanerna. Fartyg där någon har stått med en lång, lång lina och släppt ner en tyngd i vattnet runt om för att plötsligt känna att botten var nådd. Det blev ett svar på en oundviklig fråga. Den lodande människan.
Den sista texten är ett personporträtt på Rachel Carson som först skrev den allomfattande biografin om havet, dess egenskaper och historia. Snart intresserade hon sig för insektsgifterna i jordbruket, hur de skulle drabba allt levande, från växter, fåglar och fiskar och till slut oss själva. Hon skrev klassikern ”Tyst vår” och blev därigenom den moderna miljörörelsens urmoder. Resultatet är en klart bildande bok för den läsande människan.
Albert Bonniers Förlag
Betyg: HHH
