Hösten 2015, 54 år gammal, gav skådespelaren Claes Malmberg ut sin memoarbok. ”Det är kanske tidigt. Det vet man inte, det kanske är alldeles lagom”, sa han under Bokmässan. Boken är mer omfattande än man tror vid ett första ögonkast. Vi får följa Claes första år på Avenyn i Göteborg, traumat när hans far försvann och den krokiga vägen till framgång.
För mig har Claes Malmberg mest varit en pratkvarn i olika lekprogram, i rollen som Ronny Jönsson en ohämmad och taktlös person som plockar billiga skratt genom att säga fula ord som normalt inte passar sig. Ibland har jag hört om hans intag av droger och någon gång har han sprungit naken utomhus. Även om han är en av flera omtyckta Göteborgskaraktärer, som Lasse Brandeby, Tomas von Brömssen och Lasse Kronér (generationen efter Sten-Åke Cederhök, m.fl) så har jag undrat… varför håller han på så?
Kanske beror det på att jag inte har sett honom i sin mest kända roll, som pappan till Lotta på Bråkmakargatan. Inte heller i flera av de svenska dramaserier som han medverkat i. Inte heller på teatern. Men ibland glimtar några scener förbi där han spelar seriösa roller och visar sig vara briljant. Och jag upptäcker att jag tycker om honom. ”Clownen” har också ett allvar, en sårbarhet och ett djup som ger honom integritet. Han är en lysande skådespelare med ett brett register.
Boken innehåller mängder med korta ögonblick, också många anekdoter som nog mest roar Claes själv. Men efter att ha läst sista sidan så känns det som att jag känner Claes, som att vi har träffats. Om jag någon gång verkligen träffar honom kommer jag antagligen bete mig som att vi redan är bekanta.
Betyg: HH+
