Där det finns flyktingar, där finns det smugglare. Så enkelt är det, förklarar Sam. De hör ihop som hink och spade. 2015 lossas en ISO-container av ett fartyg i Turkiet och Sam övervakar att lasten följer alla rutiner. En tidigare container har nämligen inte kommit fram som den skulle. Luckorna öppnas och ut väller människor som kisar mot ljuset. En av dem är 12-årige Amal. Hon reser ensam eftersom hon har kommit ifrån både föräldrar och syskon. Hon ska till Sverige. Här går något snett och Sam känner sig jagad. Han måste nu fly själv från Turkiet. Amal har ingen annan och följer efter honom.
Relationen utvecklas efter hand till en slags vänskap. Sam ger sken av att behålla Amal för att kunna få pengar av hennes föräldrar och Amal tyr sig till Sam för att undkomma andra smugglare som är ännu grymmare, men samtidigt verkar de ha ganska trevligt tillsammans. Trots tafatta försök så skiljs de inte från varandra under resan mot Sverige. Av allt man har hört om människosmugglarnas brutalitet, att de kräver vansinniga summor av flyktingar för en plats på en gummibåt, så ges här en ny dimension som… ja, den kanske också kan vara sann. Sam berättar att han först hjälpte en vän att lämna kriget i Syrien. Sen bad dennes familj honom om hjälp, sen kom det främlingar och sen var ruljansen igång för honom.
Det är alltid mer komplext. Råheten och förödelsen i det som tvingar människor att fly någonstans. Men ett enda land klarar inte av att ta emot alla som har behov av en fristad. Inte ens en hel kontinent som Europa klarar det och gränserna stängdes. Och samtidigt, går vi ner på individnivå så finns där en historia, en förståelse för just den personen. Exodus är en film som skildrar denna komplexitet och hur lojaliteter både kan skapas och brytas.
TriArt Film
Regi: Abbe Hassan
Betyg: HHHH
