Gängkulturen förändras snabbt. I dag sker en stor del i krypterade gruppchattar på sociala medier. ”Rush” är ett tillfälligt uppdrag som läggs upp i en gruppchatt av personer som fungerar som en samordnare. Det kan vara att flytta ett vapen, förvara narkotika, att spana i ett område eller i värsta fall en sprängning eller skjutning åt olika gäng. Likt Platsbanken kan intresserade personer svara att de är villiga. Ofta är det unga, inte sällan barn, som vill tjäna pengar och som i övrigt inte har någon koppling alls till gänget. Det ungdomliga oförståndet och avsaknaden av erfarenhet gör att många grips av polis, men skulle de komma undan så är den kända uppgiften att de faktiskt får sina pengar.
Den tidigare civilanställde utredaren inom Stockholmspolisen, Luay Mohageb, skildrar ett särskilt fall med unga personer som fångas i en dylik gruppchatt. Boken följer utredningen och visar de steg som tas för att kunna bevisa brott och hur kontakter mellan anstiftare och utförare skapas. Den stora behållningen av Mohagebs redogörelse är hur detta kan pågå i mobiltelefon, i en digital värld, långt ifrån föräldrars vetskap. Det här är inga fattiga ungdomar som ”behöver” ägna sig åt kriminalitet utan familjerna är välbärgade och lever goda liv i fina områden. Mohageb lyfter ett annat perspektiv än det traditionella temat om fattigdom och utsatta områden. Han visar upp det ungdomarna själva säger, att det finns en åtråvärd gangsterkultur, förmedlad genom gangsterrap och kända sociala medieprofiler som sprätter runt med snabba cash. Ungdomarna köper inte mat för pengarna utan dyra märkeskläder för att upprätthålla en karaktär. Det är en materialistisk dyrkan som kräver stor omsättning av pengar.
Det blir nedslående när Mohageb skriver att det har slutat att handla om möjligheter för ungdomar utan snarare om prioriteringar och moral för då är det inte mycket som samhället kan göra. Att ge skolgång och sysselsättning betyder föga mot den snabba genvägen till cash som kriminaliteten erbjuder. Med en exceptionell Taylorism i arbetsleden minskar också det egna ansvaret och möjligen också skuldkänslorna, vilket annars dämpas av tabletter som Tramadol. De unga inser inte vad de riskerar när de anmäler intresse för dagens gängvärld. Begår de misstag så kan det inte bara slå tillbaka på dem själva utan också deras familjer.
Luay Mohageb lämnade polisen för ett tag sedan eftersom han anser att han gör bättre nytta i ett förebyggande syfte, att förmedla kunskap till föräldrar om riskerna med sociala medier och att få unga att drömma om ett stabilt jobb som tandläkare i stället för det demoniska gangsterlivet. Jag lyssnade till Mohageb på Bokmässan tillsammans med tre andra lika skarpa intellekt som jobbar med och skriver om dagens gängproblematik och även om mycket var dystert så finns det också hopp genom personer som Mohageb och hans kollegor. Boken är lättläst, har ett rappt språk och kanske inget dokumentärt mästerverk i det avseendet, men Mohagebs budskap och kunskap kräver att vi stannar upp och lyssnar.
Betyg: HH+
Förlag: Mondial
