Det är en gåta att arbetet mot våld i nära relation fortfarande prioriteras så lågt inom svenska myndigheter. Kriminaljournalisterna Evalisa Wallin och Johannes Jakobsson har skrivit ännu en bok om den tröga processen bakom alla kampanjer och ord om hur viktigt ämnet är. Fallet de följer är en ung kvinna, Klara. som tidigt råkar illa ut i kontakten med killar. När hon träffar David inträffar alla de klassiska varningssignalerna. Relationen är först passionerad, det går fort att flytta ihop och snart påbörjas normaliseringen där David växlar mellan varmt och kallt. Han förnedrar Klara, trycker ner hennes självkänsla under skosulorna och blir sedan mjuk och ber om förlåtelse.
Hon tvingas redogöra exakt vad hon gör, vem hon pratar med och kapar efter hand banden till såväl familj som vänner för att slippa bråk och diskussioner. David styr henne med hot och skuldkänslor, han kontrollerar hennes telefon och dator samtidigt som han själv träffar andra kvinnor vid sidan av. Som läsare tar man sig gång på gång för pannan och tänker varför Klara fortsätter vara med honom, men tyvärr är det svårt som utomstående att förstå beroendet som uppstår om man inte själv varit där. Längtan efter de fina stunderna som då och då ändå sker och man tänker att nu… nu är nog allt bra, bara jag inte gör det där igen.
Insprängt i berättelsen finns samtal med professionella som i olika roller jobbar med utsatta kvinnor. Bedrövligast av allt är att höra hur långsamt rättsväsendets kvarnar maler och polisens delvis dolda statusmarkering där våld i nära relation ständigt prioriteras ner, i synnerhet när resurser tas till att utreda alla gängskjutningar. Flera gånger har projekt och kampanjer från polisen lyft att nu ska våld mot kvinnor upp på agendan, men det blir sällan något av det. Projekt avslutas och när andra saker kommer emellan blir kampanjrubrikerna inte mycket värda.
Rent tekniskt är boken lättläst och är skriven på litterärt språk med påhittade dialoger. Den börjar i Klaras barndom och löper kronologisk vilket gör att det tyvärr aldrig blir riktigt spännande. Kanske hade den tjänat på att inleda med att dyka rakt in i något dramatiskt tillfälle eller att berättelsen var skriven mer i reportageform. Det som förtjänas att lyftas fram är att att det inte bara är äldre kvinnor som drabbas utan att så många unga kvinnor faller offer för en farligt svartsjuk pojkvän, som Wilma Andersson i Uddevalla och Tove Moberg i Hudiksvall. Det måste vara möjligt för ett rikt samhälle som Sverige att hjälpa unga kvinnor i tid och att lägga mer fokus på att begränsa gärningsmannens frihet när offret måste gömma sig.
Betyg: HH
Förlag: Mondial
